Växterna i örtagården är medicinalväxter som odlades i klostrens örtagårdar under medeltiden. Några har också använts som köksväxter och odlades då i kålgården.
Örtagården innehåller idag bland annat en del örter som också finns i Nydala klosters örtagård. Där har man gjort arkeologiska undersökningar för att ta reda på vad munkarna odlade och anlagt en örtagård som påminner om den i Varnhem.
Giftig. Har antiseptiska egenskaper. Fröna innehåller blåsyra som är giftig och dekokter på dem användes för att avlägsna löss och skorv i hårbotten.
Använts mot inflammerade ögon, huvudvärk och näsblod. Urindrivande. Mildrar spänningstillstånd.
Ansågs döva hungerkänslor samt vara magstärkande och bota melankoli. Bladen har använts till te mot förkylningar.
Både rot och blad användes för att öka aptiten och vid matsmältningsproblem. Användes också för att underlätta vid förlossningar.
Användes vid invärtes och utvärtes blödningar samt diarréer. Antiseptisk och inflammationshämmande. De unga bladen lades i kompresser och gurgelvatten mot tandinfektioner.
Hjärtstärkande, svettdrivande och lugnande. Har även använts utvärtes mot hudirritationer som revorm mm.
Sårläkande, botar acne och stillar diarréer.
Giftig. Har använts mot hjärtsvaghet och mot vattusot. Sårläkande och starkt urindrivande.
Bladen är svagt antiseptiska och har använts mot matförgiftning och mask i magen samt mot andtäppa, hosta, gikt, frossa och skörbjugg.
Har använts mot halsont, huvudvärk och svullnader. Är milt lugnande.
Giftig. Fungerar som kräkmedel. Ansågs stärka minnet och hjärtat samt bota kikhosta.
Användes mot ögonsjukdomar, orm- och hundbett, hudsjukdomar, svårläkta sår samt vid minnesförlust.
Urindrivande, kramp- och slemlösande. Stimulerar matsmältningen och lindrar vid förkylning.
Mycket giftig. Har använts mot reumatism, nervsmärtor och hjärtsäcksinflammation.
Stimulerar aptiten och matsmältningen. Ansågs vara bra mot hosta och väderspänning.
Giftig. Användes som lugnande, smärtlindrande och kramplösande samt hostdämpande och stoppande vid svåra diarréer.
Ansågs som mirakelmedel och användes vid svårläkta sår, inflammationer, värk i leder och muskler, brännskador, skavsår och benbrott.
Användes mot djurbett, inälvsmask, klåda, epilepsi, åderbråck och ischias. Kvistar av vinruta användes att stänka vigvatten med.
Giftig. Har använts på infekterade sår samt som blodtryckssänkande och hjärtstimulerande medel.
Roten torkades, stöttes och lades i öl i en timme. Detta skulle hjälpa mot förstoppning inom tre timmar efter man druckit brygden.
Mot huvudvärk och hjärtbesvär. Rogivande.
Använts mot pest, bröstvärk, hosta, förgiftningar, inälvsmask, huggorms- och insektsbett.
Kokt och skuren i bitar och lagd i öl eller vin hjälper den vid hosta och för att få klarare ögon. Skall också driva ut giftet efter ormbett.
Denna sida uppdaterades
Dela:
Varnhems Kulturmiljö
Besöksadress: Axevallavägen 21
Postadress: Axevallavägen 21, 532 73 Varnhem
Telefon: 0511 325 81
Org.nr: 769637-7634
E-post: info@varnhem.se
Varnhems Kulturmiljö är en ekonomisk förening med syfte att utveckla besöksmålet Varnhem.