Örtagården i Varnhem

Volontärer från Varnhems klosters vänner har sedan några år tillbaka tagit sig an uppgiften att sköta örtagården.De bygger vidare på vad Refugium och andra innan dess har skapat. Men de har också egna tankar om hur örtagården kan utvecklas.

Örtagården i klosterruinens södra del består inte så mycket av grönsaker och kryddor, det är först och främst läkeväxter som var vanliga på medeltiden som visas. Sedan några år tillbaka är det Helena Bjurhäll och Catarina Samuelsson som agerar örtagårdsmästare och ansvarar för att örtagården hålls i fint skick. Det är en uppgift de båda uppskattar.

- Det är rofyllt. Vi skapar något som växer, det är munkarnas historia som fortsätter att spira. Här finns örter som de använde till läkemedel i dåtidens medicin, säger Helena.

Helena och Catarina har inte själva valt ut vilka örter som ska ingå i örtagården. I slutet av 1900-talet återskapades örtagården genom en studiecirkel och därefter var det projektet Refugium som utvecklade och skötte den. Dagens volontärer förvaltar det som har byggt upp, men de har även egna tankar om i vilken riktning örtagården kan utvecklas.

- Inspirationen kommer bland annat från Hildegard av Bingens örtabok från 1100-talet, säger Catarina.

Har ni visningar av örtagården?

- Nej, men det kommer en del frågor från intresserade besökare och det är något vi kanske kan vi tänka oss att göra längre fram, konstaterar örtagårdsmästarna.

Nu finns örtagården beskriven på hemsidan med planskiss och förteckning över örterna och vad de har använts till.

Beskrivning av örtagården