< >

En vikingatida storgård

”…ett rikt gods som kallas Varnhem…” så står det i berättelsen om när fru Sigrid donerade sin stora gård till munkarna i mitten av 1100-talet. Gården har en historia som går långt tillbaka i järnåldern.

Arkeologiska undersökningar de senaste åren har visat att jorden rymmer spår av husgrunder, eldstäder och avfallsgropar. Här finns krukskärvor, djurben och andra fynd. På den här gården har människor bott och verkat under minst tusen år, från runt år 0 fram till att munkarna tog över på 1100-talet.

Hur fungerade storgården?

På en stor egendom som Varnhem krävdes många människor för att sköta jordbruk och boskap. Av runstenar, isländska sagor, äldre landskapslagar och andra källor får vi veta att det fanns trälar och ofria människor i Norden vid den här tiden. Trälar var gårdens egendom och barn till trälar blev automatiskt ofria och tillhörde jordägaren. På flera håll nämns begreppet bryte som kunde vara en slags förman för trälarna eller fungera som en förvaltare på en gård. Bryten tycks själv ha varit ofri, men ändå priviligierad. Det mest sannolika är att Varnhem var huvudgården inom en större ägodomän som kontrollerades av den jordägande släkten. På huvudgården sköttes mycket av jordbruk och andra sysslor av arbetsträlar. Under huvudgården fanns flera underlydande gårdar som förvaltades av en bryte eller ofri bonde på jordägares uppdrag.

Gårdens byggnader

Järnålderns typiska långhus, en byggnadstyp som funnits under tusentals år, hade plats för både människor och djur. Den ersattes under vikingatiden av en gårdsmiljö med många olika byggnader för skilda ändamål. Bebyggelsen på en vikingatida storgård av Varnhems betydelse bestod därför av många hus. I det största huset bodde gårdsägarfamiljen, troligen med flera generationer. Sedan fanns det flera mindre bostadshus för andra medlemmar av hushållet dit också arbetsträlarna räknades. Övriga viktiga byggnader rymde stall, fähus, lada, förråd, olika verkstäder, vävstuga, brygghus mm. Till storgården hörde också den egna kyrkan och begravningsplatsen. För de ledande i samhället var det viktigt att kunna visa sin status. Det gjorde man bland annat genom representativa byggnader, som exempelvis en egen gårdskyrka eller ett särskilt hus för storslagna fester och samling. Dessa hallhus kunde vara 30–40 meter långa, ibland ännu större. Här i Varnhem finns spår av en sådan hövdingahall precis öster om kyrkogården.

Storgården doneras till munkarna

Storgården i Varnhem skänktes till munkarna i mitten på 1100-talet och då byggdes Varnhems kloster. De arkeologiska fynden avslöjar att munkarna inte rev den gamla gårdskyrkan utan återanvände byggnaden, åtminstone under 1200- och 1300-talen. Öppningen mellan kor och långhus murades igen. I koret blev det ett bronsgjuteri för kyrkliga föremål och i det gamla långhuset blev det någon form av bostad, kanske ett gästhus.

Fru Sigrid i Varnhem

Fru Sigrid, kvinnan som donerade den stora gården Varnhem till klostret i mitten av 1100-talet, vet vi inte så mycket om. Hon tillhörde den västgötska aristokratin, kanske den Stenkilska kungaätten. Den dåtida drottningen Kristina, av samma ätt, är den släkting som ogillade donationen och enligt källorna fördrev munkarna under en period så att släkten skulle kunna återta kontrollen över godset. Tvisten kunde dock lösas och munkarna kom tillbaka för att fortsätta bygga upp Varnhems kloster.


 

Denna sida uppdaterades 2019-05-09

Dela:

Varnhem.se

Besöksadress: Ryttargården,Varnhem
Postadress: Kyrkogatan 3, 532 73 Varnhem
Telefon: 0511-325 86
Org.nr: 212000-1702
E-post: info@varnhem.se

Facebook
Instagram

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på hemsidan. Genom att fortsätta godkänner du vår användning av cookies.